Osvenska H&M

Sitter i skrivande stund hemma hos mina föräldrar i Falköping, och kikar runt lite på nätet. Har varit hemma en snabbvisit ihelgen och tar tåget tillbaka till Uppsala tidigt imorgonbitti.

Efter fredagens succédelårsrapport från H&M har det varit mycket skriverier om vår svenska stolthet. Dels uträkningar baklänges och framlänges om hur liten insats har blivit stor, men också rubriker ur ett mer varumärkesrelaterat perspektiv. "När börjar H&M uppfattas som tråkigt?" "Hur många H&M tolererar världen?" (se dn.se, svd.se, e24.se) Är inte det lite, beklagar klyschan, typiskt svenskt? Alla vi som har vänner och bekanta i andra delar av världen och Europa vet hur fascinerade de är av H&M. Våra utländska modebloggar mixar H&M med exklusiva märken och second hand. I mindre pretentiösa tidningar ser vi såväl kändisar som modeikoner bära det svenska märket. Jag tror att vi kan chilla lite till. Det går bra nu. Bra så.

Som önskvärd framtida arbetsgivare är H&M högt rankat bland uppsalastudenter, något som framkom i våras, både i Uppsalaekonomernas marknadsundersökning och på Universums företagsbarometer. I våras var H&M på Ekonomikum och berättade om sitt internship, och missade ni det hoppas vi på fler chanser!

Vad har ni annars för drömföretag, alla sköna ekonomstudenter? Vilka vill ni träffa eller veta mer om? Skriv gärna kommentar eller maila mig! Det är viktigt för oss att veta vad ni vill ha.

Godnatt och på återseende!