Någonstans i Sverige...

Hej igen!

Nu sitter vi här på Swebus och har precis passerat Annas hemstad Linköping. I samma sekund som vi körde in i stan började hon breda på med sin östgötska. Det var mycket underhållande. Om tåget går som det ska på söndag kommer vi att passera min hemstad Falköping, och jag kommer då att hämnas genom att prata på min bredaste västgötska.

Jag kan tala om att hittills har resan gått som den ska utan fler missöden. Dessutom har bullarna tinat, vattnet torkat och Anna kan andas igen.

So far so good!