Signerat Halldén

Hej, jag heter Jonas, född 87 och är en stolt Uppsalaekonom med många bollar i luften och hänger den fritid som finns åt segling och vänner. Vill också härmed passa på att tacka Madde för förtroendet att skriva några rader på hennes blogg!

Min tid i Uppsala och ekonomprogrammet började våren 09. Aldrig ville jag missa ett nollnings-event. Det var efter den tiden en del vänner började kalla mig "minglar'n" och det finns väl en poäng i det då jag djupt uppskattar de många nya vänner och bekanta man rör sig med här i Uppsala. Kalla det klyschigt, men aldrig tidigare har jag träffat så många trevliga människor på samma plats, eko och inte minst borgen.

Vi speedar vidare till dagen D. Valborg är avslutat och livet som student går vidare. Innan jag berättar om igår önskar som hastigast citera min lärare när jag började plugga här: "Den verkliga läran händer inte här [klassrummet], utan utanför dessa väggar". Budskapet var alltså att bildning är lika viktigt som utbildning och den totala läran från Uppsalatiden är enormt mycket mer än föreläsningar och seminarier. Skönt att höra och tur att Uppsalaekonomerna fanns runt hörnet, vilket tar mig till min berättelse. Igår hölls nämligen vårstämman och jag skulle vilja beskriva det såhär:

Alla är laddade. Ett par dussin studenter är extra redo. I publiken kan man se hur folk laddar de verbala gevären, berädd att skjuta och en del sitter och förbereder med ett par tuffa frågegranater redo att kastas ned på den som vill söka en förtroendepost... Någon kliver in. Nervositeten stiger. Tystnaden blir ännu tystare... Applåder driver förväntan ytterligare och med en puls på över 100 och utan att andas på tre minuter langar den sökande fram ett tal som är inövat dagar innan, men ändå inte tycks komma fram som det var tänkt. Sex minuter ord och bara tre minuter att prata! Måste prata fortare!! Applåder igen och personen andas ut. Tänk, det gick väl bra? Nja, det är inte över än... Publiken gör sig redo, mantlar. Fem minuter tung action visar sig vara kvar med frågor den sökande inte hade övat svaren på innan. Stämman langar fråga efter fråga och personen lyckas med nöd och näppe ducka efter kulorna eller blir träffade precis där de hoppades slippa. Applåder igen och en kort stund av lättnad. Den mentala analysen börjar. Vad hände? Sa jag något dumt?! Vad ska dom tro om mig! En lååång timme går och rösterna räknas. Lättnad... Den sökande är förtroendevald ett år frammåt.

Jag tvingas erkänna att förfarandet troligen inte upplevs såhär av speciellt många, men för några få av er sökande är jag nog inne och snuddar vid sanningen. Men vilken enorm erfarenhet! Grattis till alla förtroendevalda!! Till er andra vill jag bara säga att ni ALLA imponerade på mig och säkerligen på många fler. Här finns inga förlorare. Föreningen står alltid öppen för drivna människor oavsett titel och det har den alltid gjort för mig. Jag hade gärna gjort er sällskap där framme då jag roas av att prata inför folk på det viset. Eftersom jag dessutom är engagerad i föreningen undrar ni förstås också varför jag själv inte gjorde er sällskap ute på stridsfältet. Jag åker på en termins utbyte till Strasbourg, Frankrike i höst och kunde därför inte söka någon post; men vem vet, kanske får ni se mig där framme på nästa vårstämma?

Nyvalda och alla andra engagerade i denna förening: Jag önskar återkomma till innebörden av min lärares citat. Det är inte på föreläsningar och seminarier man lär sig prata och driva en verksamhet frammåt. Genom er bedrift idag och ert engagemang i föreningen kan ni tillskriva er livsbok en god portion värdefull lärdom. Projekt och utmaningar går inte att läsa sig till. Det är en ovärderlig merit att ha varit med och format den här föreningen. Dessutom bjuds det på nätverk, nöje och vänner för livet.

Skaka nu av tentaångesten, andas in vårluften, njut av den bästa tiden i livet och så ses vi kanske i kakelbaren på torsdag?