Utomstående?

Lyssnar du till någon som är aktiv i Uppsalaekonomerna så är det lätt att få intrycket att Borgen är ett rosaskimrande moln på Uppsalahimmeln, en plats dit de allra flitigaste och mest framåtsträvande ekonomstudenterna i Uppsala hamnar när de dör. Det är förstås lätt att imponeras av en sådan entusiasm hos de aktiva i en organisation, vilken som helst, men det handlar dock ändå om en grupp av redan frälsta – självklart förväntar du dig att de anställda på ett företag ska säga att de jobbar på världens bästa företag. Och en ideell organisation behöver inte fungera annorlunda, snarare är engagemanget snarare ännu större hos de ”anställda”. Här kommer istället några ord från någon som inte satt sin fot på Borgen på bra länge.

Missförstå mig rätt – jag är allt annat än en opartisk åskådare. Redan sedan min första termin i Uppsala har jag varit aktiv, väldigt aktiv, i Uppsalaekonomerna. Det är inte många personer som haft fler uppdrag och förtroendeposter inom den här föreningen än jag – ordförande för två utskott, styrelseledamot och ständigt återkommande skribent i Reversen är några av mina bravader. Efter åtta terminer har jag dock nu gått vidare och jonglerar utlandspraktik, D-uppsats och jobbsökande – för första gången inget som inkluderar dagliga besök till Borgen. Och som utomstående, veteran eller ej, får man ett annorlunda perspektiv på föreningslivet.

Den vanligaste kritiken mot Uppsalaekonomerna, och antagligen alla andra former av studentorganisationer i Uppsala, är att det är en klubb för inbördes beundran. Och även om jag under min tid som aktiv kanske försökte förneka det så är inbördes beundran faktiskt precis vad det är. Med ständiga teambuilding-aktiviteter, upprepandet av uttjatade peppiga klyschor (”nu kör vi!”) och ett visst mått av självgodhet är det knappast konstigt att en så stark lagkänsla skapas. Och det, i kombination med ett utbrett kompisröstande där storleken på en kandidats Facebookgrupp normalt går framför kompetens när nytt blod ska väljas in bland de förtroendevalda är det inte konstigt att Uppsalaekonomerna kan tyckas ha vissa sektliknande drag.

Men, och ta det från en som vet, från insidan är det en fantastisk klubb som faktiskt förtjänar all beundran. Genom mitt arbete inom föreningen har jag lärt känna fler duktiga och inom några år även mycket framgångsrika människor än jag någonsin hade gjort på Ekonomikum – även om jag försökt bli vän med varenda kurs- eller seminariegruppskollega. En mindre del av detta stora kontaktnät betraktar jag dessutom som några av mina närmaste vänner i dag. Utöver att vara en fantastisk plattform för nätverkande erbjuder Uppsalaekonomerna en utmärkt möjlighet att få praktiska erfarenheter inom ditt område – en merit som både ser bra ut på papper och som kommer att hjälpa dig i ditt framtida yrkesliv. Jo, faktiskt. Än en gång, jag vet.

Så kanske är det inte så konstigt att beundran för varandra inom Borgens väggar är så stor – föreningslokalen hyser en högre andel talang per kvadratmeter än de flesta andra platser i det akademiska Sverige. Tröskeln är dock hög och det krävs en viss ansträngning om du själv vill ta del av möjligheterna, precis som på de flesta andra håll i samhället. Våga ta steget och gå på ett möte hos ett utskott som du tycker verkar intressant – jag är övertygad om att du inte kommer ångra ditt val.

/David