Cederquist

Ja, goddag i stugan! Idag har jag fått äran att plita ner några rader i makalösa Maddes blogg! (Okej, jag erkänner, jag har själv frågat om jag fick skriva. Men annars hade jag säkert fått frågan. Eller…?)

Så, Linda heter jag. Efternamn Cederquist. Precis samma namn och stavning som kan ses på de bruna axelväskorna som alla juridikstudenter här i Uppsala springer runt med. Jag gick bakom en kille i ecko-parken en mörk kväll, som hade precis en sådan, och självklart kunde jag inte hålla mig från att fråga var han fått den ifrån. Klart jag vill ha en väska med mitt eget varumärke på. Han blev livrädd när jag oväntat framförde mitt ärende, som om han trodde att jag skulle överfalla honom och hans bruna Cederquist-väska. Jag? I Ecko-parken? En mörk kväll? Nej, jag jobbar inte så. Svaret att det var gratisväskor från advokatbyrån med samma namn gavs, och att ungefär 500 andra studenter har likadana. Då la jag ner min suktan. Branding i all ära, men det finns något som kallas tillgänglighetprincipen. Och den funkar på allt.

Well, min Cederquistfamilj härstammar inte från en advokatbyrå utan från en liten, liten ort vid namn Timmernabben. Ja, visst låter det sött? Timmernabben ligger på den småländska ostkusten, precis vid havet i höjd med Borgholm på Öland, och har gett mig en förkärlek till islandshästridning och gäddfiske. Något som inte finns i ”Nabben” är svängiga rock n’ rollband (bortsett från en och annan trubadur), men den preferensen lyckades jag skapa i alla fall. Jag är en musikälskande ekonomstudent som egentligen vill jobba inom media.

Efter att ha gått från tre kreativa gymnasieår på medieprogrammet i Käääälmä där det lattjades med film och foto hela dagarna, till att inhandla en 1088-sidig ”Statistics for business and economics” uppkom självklart tvivel över vad tusan jag gjorde på ett fyraårigt ekonomprogram. Jag är nu gladare än någonsin att jag valde ekonomi. Klyschan ”en bred och bra utbildning” stämmer alldeles utmärkt och möjlighet finns sedan att jobba inom oräkneliga områden (nåja). Marknad. Media. Kommunikation. PR. Eller något annat roligt!

Jag har i vår haft förtroendet att vara redaktör för Uppsalaekonomernas 48-sidiga tidning Reversen. Tillsammans med chefredaktör Hanna Näslund, Art Director Therese Maurin och ett glatt gäng duktiga skribenter producerar redaktionen kvalitetsläsning tre gånger per termin.

Som redaktör styr jag, tillsammans med Hanna, upp tidningens innehåll – vad som ska vara med, vem som ska skriva vad och hur det ska skrivas. Jag har själv fått privilegiet (läs: tagit chansen) att intervjua två spännande män i sina bästa år den här terminen: Tv-profilen Kristian Luuk samt ”tankeläsaren” Henrik Fexeus. Sånt skoj kan man göra om man jobbar med Reversen! Komsi komsi alla skrivsugna!

Nämnas bör också att Reversen har något som de andra utskotten inte har. Ett alldeles eget rum. Ett rum med tre datorer och en fantastisk soffa som chefis Näslund och jag systerligt delar vid korrekturläsningen inför deadline. En soffa självklart öppen även för andra att nyttja. (Möjligtvis inte just vid korrekturläsning då chefis med sina 180 centimeter och jag med mina 175 tar upp den mesta platsen. Men när som helst annars!) Korrekturläsning är förresten ett spännande fenomen. När illusionen av att all text är prickfri och bara ”en sista genomläsning” krävs, tar det ändå alltid minst sju timmar till. Finns inte detta med i beräkningen vid ”snabbkollen” på kvällen, då får man gå hem tidigt. På morgonen alltså. Och roligare morgnar finns inte – det är så fantastiskt kul att göra tidning!

På återläsande,

Linda