Det är en diger skara människor man placerar sig bland här på vår eminenta ordförandes blogg. Det är SPG hit, styrelsen dit. Och bra är väl det! Men vad gör man om man inte är engagerad i Uppsalaekonomerna och spenderar sin fritid på Borgen?
Förslagsvis börjar du dagen till SVTs testbild och favoriten Clair De Lune av Claude Debussy på morgonen. Framåt 10-tiden slänger du dig på cykeln och som alltid cyklar du lite för fort och anländer till föreläsningen lite för svettig och äcklig. Efter 27 omgångar patiens på mobilen, 15 minuter behövlig kaffepaus och ytterligare 27 omgångar patiens senare är arbetsdagen över. Äntligen!
Det är inte svårt att vara student. Du repeterar nämligen bara scenariot ovan fem dagar i veckan (helgen undantagen, då ska du vila upp dig), med rekommendationen att du byter lunchställe då och då.
Faktum är att vi alla med största sannolikhet haft sådana dagar under vår tid i Uppsala. Nu behöver inte alla dagar se ut som så och det är här Uppsalaekonomerna kommer in i bilden. Vare sig du är aktiv eller passiv medlem, förtroendevald maktgalning eller skönt hangaround anordnar föreningen många projekt som är till för dig som student. Min erfarenhet är att dessa är både roliga, utbildande och framförallt ett ypperligt sätt att utvidga din bekantskapskrets med nya trevliga människor.
För mig personligen innebar deltagandet i en av föreningens många projekt, KPMG International Case Competition många roliga och utmanande saker. Resor till både Lund och Aten samt inte minst början på en bra kontakt med framtiden, arbetsgivaren, är några av de saker som jag och mina lagkamrater hann med under ett par månaders tid. Många svettiga timmar senare, en och annan huvudvärk, roliga minnen och nya vänner, både svenska och internationella, kan jag inte vara annat än riktigt glad över att jag valde att delta.
Om du mot förmodan inte lockas av det jag beskrivit ovan så se för guds skull till att delta i höstens tävling med vetskapen om att det kan resultera i ett par extra soldagar.
Som ni förstår har jag under mina snart fyra år i Uppsala lagt en hel del patiens. Jag lyssnar fortfarande på Clair De Lune och cyklar fortfarande så jag blir svettig, men jag gör detta många erfarenheter rikare och med roliga och trevliga vänner runtomkring mig.
Niclas
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fantastiskt Niclas! Aldrig har någon lyckas beskriva min vardag så exakt o precis som du och jag tror inte att jag är ensam om att känna igen mig i dina målande beskrivningar! Dags att starta en egen blogg kanske?
SvaraRaderaVördnadsfullt
Emma
Jätteroligt inlägg!!!
SvaraRadera